Ovälkommet besök!

Veckan fick en högst oönskad start. När veckomenyn vanligen planeras slogs vi mot magsjukan som visserligen gjorde ett kort men mycket ovälkommet besök hos oss i måndags kväll. Vår dotter drabbades hårdast och jag tror att jag fick en liten påhälsning också. Killarna klarade sig mirakulöst undan! Jag bannlystes i köket och min man vidtog de största möjliga, hygieniska försiktighetsåtgärderna för att inte sprida farsoten vidare.

Tankarna kring maten har varit att det som lagas ska vara hyfsat bra för magen men samtidigt något som går hem hos dottern eftersom att hon varit tvungen att få i sig mat. Dessutom har vi varit tvungna och flirta med sonen också eftersom han varit lite kinkig med maten på sistone av lite olika anledningar. Bland annat har han varit förkyld men det verkar också som att det är på väg att hända något i munnen. De sista fyra kindtänderna borde nog kunna vara på väg.

I tisdags gjorde min man en fiskgratäng i all enkelhet till middag. Han tinade en fryst Hokifilé som han hällde smällt smör över innan han täckte fisken med ströbröd som var smaksatt med citronpeppar. Och så in i ugnen. Smaskigt. Till det serverades kokt potatis. Hos dottern som var tömd på allt innehåll gick detta hem men sonen som var för trött och oggig totalvägrade. Inte för att det var äckligt utan för att han var alldeles för trött och behövde gå och lägga sig. Av någon anledning hade han inte somnat tidigare på dagen när han i vanliga fall sover middag.

Vad gör man inte för att sina barn ska äta när de behöver? Korv. Alla barn gillar väl korv? Egentligen är jag helt emot att servera korv hemma och vi äter det inte särskilt ofta men jag själv älskar korv. Det finns inget som är så motsägelsefullt som att jag gillar korv. Jag vill inte ens tänka på vad korv innehåller. Jag kan bara inte hjälpa att jag är helt såld på korv. Lite Korv Stroganoff skulle väl gå hem hos sonen? Helt korrekt. På onsdagen serverades det korv till lunch. ”Me kåv, mamma!” (= mer korv, mamma!) Falukorv (Scans ekologiska. Jag inbillar mig att den är lite bättre än vanlig falukorv i alla fall), matlagningsgrädde, tomatpuré, salt och peppar. Och panerad kyckling (vända kycklingen i ägg, ströbröd med salt och peppar) med pasta och sås (matlagningsgrädde i stekpannan efter att kycklingen är klar, soya för färgens skull, salt och peppar, koka upp) till middag.

Bra eller dåligt för en postmagsjuk mage? Det hade ingen negativ inverkan på dottern i alla fall.

Idag har jag släppts in i köket och vi åt spaghetti (det måste vara spaghetti!) och köttfärssås som min man gjorde i ordning sent i onsdags kväll eftersom att han råkat tina köttfärs som vi egentligen inte skulle använda på onsdagen. Min filosofi är att rått kött snabbt måste tillagas så att det inte frodas massa otäcka bakterier och grejer i det, så det var bara för honom att ställa sig och laga mat på kvällen. Eller slänga köttfärsen. Egentligen var jag inte så pigg på att något skulle tillagas i vårt magsjuka hem och sen sparas till dagen efter men det verkar som om det gick bra i alla fall. Köttfärssåsen var dock inte så god som den brukar för mannen hade smugglat i lite muskot i den. Jag tyckte att allt hade en hemsk bismak av järn. Jag vet inte om det var muskotens fel eller om det var något annat. Jag är ju som sagt ingen mästerkock!

Om man räknar på smittfri 48h efter sista kräket eller rännskitan är både jag och dottern smittfria idag. Rent hypotetiskt finns det fortfarande en risk för att killarna insjuknar. Efter i morgon kan de dock andas ut. MEN man bör inte vara nog försiktig med magsjuka! Jag vabbar med dottern resten av veckan. Rent fysiskt är hon inte i form att gå till förskolan. Hon är alldeles för trött och sliten.

Magsjukan är en av mina värsta fiender. Jag brukar nästan aldrig råka ut för den. Peppar, peppar. Därför har den här magsjukan varit lite småskum eftersom att dottern och jag insjuknade samtidigt (jag med endast ett enormt illamående) men ingen annan har blivit smittad trots att andra torkat spyor. Vi kanske blivit matförgiftade? Den enda mat jag och dottern ätit som ingen annan i familjen ätit, åt vi på lördagen nere på stan när vi var ner en sväng på Barnfestivalen. Och det låter lite långsökt att bli sjuk av mat två dagar efter man ätit den dåliga maten..?

Jaja, magsjukans vägar äro outgrundliga, men nu får vi hoppas att vägarna inte leder hitåt förrän MINST till nästa år igen. Helst får vägarna asfalteras över så att magsjukan aldrig hittar på oss mer!

//Martina

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *